vagenmotdromtillvaron

Många tycker nog inte om detta inlägget. Om jag nosar på detta ämne högt hör man gärna tex "tycker du att det är jobbigt nu ska du bara vänta till senare i livet" eller "Neeeeej! Passa på att njut istället". Men vi är alla olika och ingen annan kan tala om för mig hur jag ska känna.


Just nu är Leo oerhört mammig i kombination med en hel del trots, vilket gör tillvaron för mig nästan outhärdlig. Speciellt helgerna tycker jag nu är pest och pina. Missförstå mig inte..... självklart älskar jag Leo över allt annat och vill spendera tid med honom, men just nu känner jag mig kvävd nästan hela tiden. Och tiden sniglar sig fram. Jag kan nästan inte vänta tills det är måndag och jag är tillbaks på jobbet igen.


Det kan tyckas att det "bara" är att säga nej och sätta gränser, men då protesterar han ju högljutt i trots. Jag förstår att detta är oundvikligt och att vi ju måste säga nej så att han lär sig. Men jag blir T O K I G på riktigt av allt gnäll! Har vi tagit oss igenom en pärs kan jag tänka för mig själv "Ok, andas nu är det över. Vid nästa utbrott ska jag ha mer tålamod" men efter ca 15 sekunders nytt gnällande tappar jag redan tålamodet igen.


Nedräkningen till nästa helg då han ska till farmor och farfar har börjat!

I torsdags var det ju så dags att bege sig iväg på konferens. Kvällen innan kände jag mig ganska mör då Leos förkylning hade börjat slå klorna i mig. Därför tänkte jag lägga mig ganska tidigt och även ta sovmorgon så att jag skulle vara fräsh inför kvällen i Falkenberg.


Men sådana planer brukar sällan gå i lås. Istället vaknade Leo när jag precis lagt mig. Han var först lite ledsen och ynklig, men när jag gick in till honom eskalerade det bara. När så Fredrik tog över eskalerade det ytterligare och han blev helt och hållet skogstokig. Han lugnade förvisso ner sig efter en stund, men efter det hade jag svårt att somna. Lite senare vaknade jag och låg vaken länge mitt i natten.


Väl på jobbet jobbade vi först någon timme för att vid halv elva sätta oss på bussen. Framme på hotellet imponerade entrén. Lunchen var sådär och väldigt många fick sedan rum med havsutsikt, men inte jag =(. När vi hade ätit följde vi schemat i några timmar. Därefter hade vi två timmar på oss att vila, träna och/eller göra oss iordning.


Då jag inte alls är van vid att dricka längre började jag bli lite lullig redan efter en del cider och välkomstdrinken. Under middagen kom det in mera vin så ni kan ju tänka er att jag blev ganska påverkad. Men trevligt var det. Jag satt väldigt bra och mellan rätterna var det en "trubadur" som faktiskt var väldigt underhållande. När middagen var färdig började musiken spela och jag dansade nästintill nonstop i ett par timmar. Så nu har jag blåsor på tårna och knappt någon röst kvar, men roligt var det.

Jag har under den sista tiden kännt att Leo nog också skulle ha glädje av ett par tofflor, men inte hittat några. Inte förrän i veckan då de helt plötsligt stod framför mig på hyllan.

Behöver jag säga att han blev väldigt förtjust i dem? Han ville genast ha dem på sig och sprang sen runt och klampade med dem =)

Det är mycket nu och jag känner inte att jag har så mycket tid att uppdatera här. Imorgon åker vi dessutom iväg på konferens, vilket gör att det ska packas en del idag.


Men under helgen hoppas jag kunna komma med lite info om hur konferensen var, bilder på Leos nya tofflor mm =)

"Jag vill...."
"NEEEEEEEJ jag ville INTE"


Ungefär så låter det hemma hos oss. Heeela tiden. Är det något som går mig på nerverna så är det detta evinnerliga gnäll. Jag känner att jag befinner mig bristningsgränsen.


Jag bara måste få till två till tre träningspass under de kommande dagarna så att jag får ur mig negativ energi! För på torsdag bär det av neråt Falkenberg med jobbet då vi ska ha utvecklingsseminarium under ett dygn. Ska bli skönt att få bo borta en natt och jag planerar att ha roligt! Så det så!

Vet ni vad.....? Efter ungefär tio år som trogen medlem, anställd och sen medlem igen på SATS har jag nu bestämt mig för att byta gym! Jag trivs på SATS och det känns som "hemma", men det är inte samma sak sedan de la ner "mitt" center och sedan dess har det verkligen inte funkat ordentligt då jag inte har något center riktigt nära.


Så nu har jag siktet inställt på Sportlife. Framförallt då de har ett center tre minuter från jobbet, två center i Kungälv, ett vid Stigs Center och ytterligare ett vid Backaplan. För er som inte är så bekanta med Göteborg kan jag berätta att alla dessa center alltså ligger runt fem till tio minuters körväg från mig.


Detta är en förutsättning just nu för att träningen ska bli av. Det kan och får inte bli ett alltför stort projekt när man ska iväg. Men när jag nu kan träna innan jobbet och så gott som vara framme vid jobbet redan känns det som att jag kommer kunna spara en hel del tid. Den anläggningen öppnar dessutom kl 5 så jag slipper stå och hänga på låset 6.30.


OCH.... nu när vintern är här och man blir vit och degig så kan jag sola =) Nope, jag vet att det inte är nyttigt, men jag skiter faktiskt i det. Så ofta solar jag ändå inte. Ett par gånger under vinterhalvåret tycker jag inte är så farligt.


En nackdel är att jag inte har så höga förhoppningar om barnpassningen, å andra sidan är det väldigt sällan som Leo är med på gymmet längre.
Bytet är inte gjort än, men planeras till helgen

Blir helt galen på Leo just nu! Han baaaara gnäller och surar. Det är väldigt mycket "dumma dig" och "dumma pappa". Vi säger hela tiden till honom på skarpen att man inte får säga så, och uppmanar honom till att be om ursäkt, vilket han vägrar.


Minsta lilla vi säger till honom att han inte får göra något så blir han sur. Även om det är första gången han ber om något kommer det direkt ut som surt gnäll. Är det något jag verkligen är allergisk mot så är det detta evinnerliga gnäll och sura miner. Redan efter två minuter känner jag irritationen och ilskan växa inom mig. Om han ska hålla på så här rymmer jag nog ta mig tusan till skogs! Börjar mer och mer se fram emot nästa vecka då vi ska iväg med jobbet på utvecklingsseminarium i ett dygn.

Nuvarande boken som jag läser heter "Monster" och tar upp fem väl kända serimördare. Jag är väl en av de få i min umgängeskrets som gillar den här typen av böcker, men är ni som jag fascinerad av den här sortens människor och historier är den ett hett tips.


Det är skrämmande att läsa om vad de här sjuka människorna är kapabla till att göra, men något som jag ser som ännu mer störande är alla andra "vanliga" människor som börjar skriva en massa brev, hälsar på och uppvaktar dem där de sitter i fängelset.


Det verkar ju inte heller vara helt ovanligt med tokigt kvinnfolk med barn som söker sig till sådana här nut jobs. Man har väl för tusan ett ansvar som förälder att se till att barnen INTE kommer i kontakt med sådana sjuka människor. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man självmant (och som förälder) kan söka upp en person som man vet mördat människor och barn. Alla sunda människor springer väl så långt han/hon kan åt andra hållet, eller?


Åtminstone som det framställs i boken är det otroligt mycket fanletters mm som de här mördarna får. Vad säger det egentligen om det samhälle vi lever i??

Jag kan fortfarande ha ett viss behov av att hävda mig och bevisa att jag är bra på jobbet. Något av det jobbigaste i vårt jobb är att hitta akter som har en tendens att alltid försvinna. Det finns tusen ställen att leta på och det är ju måånga kockar i samma soppa och därmed svårt att veta hur tidigare inblandade tänkt.


Idag sattes jag lite på prov då en av tjejjerna bad mig kolla på fyra saknade akter. Hon hade letat och letat och kände att hon nu behövde ett par nya ögon, vilket ibland kan hjälpa.


Min första tanke gick i stil med "ok, om inte du har hittat dem lär ju inte jag göra det, men men... får väl ta mig en titt på sakens skull". Så satte jag igång. Jag blev väldigt glad när jag plötsligt hittade en av dem. Då hade jag iaf kunnat hjälpa till litegrann. Efter en stunds huvudbry hittade jag ännu en. Slutresultatet blev tre funna akter av fyra, vilket jag är supernöjd med =)

Idag skulle jag och Fredrik till dagis för utvecklingssamtal på dagis. Jag kom dit i ganska god tid och då det var så pass milt och skönt ute valde jag att stå kvar ute och vänta in Fredrik och därmed få ett par extra andetag frisk luft.


Under tiden var det en pappa som hade hämtat sitt barn och nu befann sig vid bilen. Jag kände igen mig i situationen med barnet som var väldigt ledsen och grät och skrek. Antagligen övertrött. Hur hanterade då pappan denna situation? Han började spänna fast barnet i sin stol samtidigt som han höll på att dividera med henne/honom.


Efter en liten stund hör jag hur barnet skriker "du är DUM!" varpå pappan fräser "DU är DUM!" och smäller igen dörren. Eeeehh, moget bemötande... verkligen!


Ok, jag är inte perfekt på något vis. Men att hålla på att dividera med ett barn i den åldern som dessutom är övertrött känns meningslöst. Att sen skrika "DU är DUM!" vet jag inte heller vart det ska leda. Varför inte bara ignorera det beteendet? Pappan var säkerligen trött efter en lång arbetsdag och kanske inte heller haft en bra dag på jobbet, men så är det ju för oss alla.


Jag själv brukar försöka låta Leo få utlopp för sina utbrott samtidigt som jag i ganska stor utsträckning ignorerar honom så länge han håller på så. Han kan komma tillbaks när han lugnat ner sig igen. Iaf är det så med Leo att man inte kan diskutera eller förklara något för honom när han är så.


Hur hanterar ni era barns besvikelser, utbrott och andra konflikter?

Jag skulle ju för ett tag sen lägga ut bilder på Harry, vilket inte fungerade då. Därför gör jag nu ett nytt försök.

 

 

     


   

Kan bli lite trött på mig själv ibland. Jag har länge sett fram emot idag. Då alla datorer ska uppdateras till windows 7 idag skulle datorerna stängas kl 15.00, vilket innebär att vi inte kunde jobba vidare och därmed fick gå hem.


Detta i kombination med att Leo tillbringar helgen hos farmor och farfar gör att det blir en ganska lugn dag för mig... tänkte jag. Men istället för att ta det lite bananas, göra en sak i taget på jobbet och njuta av dagen har jag varit där kl 6.57, jobbat nästan konstant, hållt lunchen ganska kort, skippat fika och tog kl 14 med mig ett berg ner till mitt rum, vilket jag hann färdigt med preciis 14.57.


Därefter tog jag mig förbi stan där jag handlade schampo och böcker. Bussen jag sen satte mig på hamnade i världens köer på grund av extrem rusningstrafik eller olycka (?) så det tog en timme att ta mig hem istället för en knapp halvtimme.


Jaja, nu är jag iaf äntligen hemma och tänker njuta av kvällen i lugn och ro där ingen nattning måste ske, inga barnaskrik kommer störa och sen får man sova, förhoppningsvis, gott hela natten.


Men jag önskar att jag ibland kunde ta det lite mer lugnt än vad jag gör. Jag tycker nog ofta att jag försökt ge mycket av mig själv och det där lilla extra på de flesta jobb jag haft, men nu ger jag oftast ännu mer. Men det är ju också på grund av att jag tycker det är roligt. Hoppas att jag får fortsätta med det bara =).

..är jag färdig med boken "Lasermannen". Den är fantastiskt bra och jag kan inte förstå att jag inte läst den tidigare. Nu önskar jag bara att jag visste vad jag ska läsa härnäst!

Bild tagen från Bokus.se

Helgen är en ledig helg. Alltså en Leo-ledig helg. Till råga på det så slutar vi kl 15 på fredag då det ska uppdateras till windows 7 och vi därför inte kommer kunna arbeta mer helt enkelt. Även nästa fredag slutar vi tidigt (11.57) då det är alla helgona helg.


Då jag känner mig väldigt trött igen ser jag väldigt mycket fram emot helgen och hoppas på mycket sömn och vila.

Köpte en ny jacka idag. Kändes som ett bra mellanalternativ mellan den lite tunnaren höstkappan jag använder nu och dunjackan i vinter.

Den vita till vänster. Bild tagen från Kappahls hemsida

Idag blev jag mycket stolt över min lilla pojk. När jag kommer till dagis för att hämta satt vi en liten stund i sandlådan då han ville fylla en stor bytta med sand med hjälp av skedar av olika storlekar. Jag förstod vartåt detta barkade då vi hade en liknande incident förra veckan som slutade med att jag fick bära honom skrikandes därifrån då han ville stanna och gräva, fylla och röra i sanden.


Efter en liten stund sa jag att jag skulle gå och hämta snutten och nappen. Då ville han följa med. "Bra, då kan du hjälpa mig plocka undan de här skedarna och byttorna". Nej, det ville han ju inte alls. Han klamrade sig fast vid skedarna och sa att han ville ha dem. Jag bekräftade honom och hans känslor, men förklarade att skedarna bor på dagis. Och att han på det här sättet vet att de nu finns kvar att leka med imorgon.


Tror inte det tog mycket mer än två minuter innan vi kom till punkten då jag frågade om jag skulle lägga ner skedarna i lådan och han själv sa "Nej, Leo gör det!" och sen gjorde han det. Han sken som en liten sol när jag berömde honom.

Idag hörde jag att över 50% av kvinnor mellan 18-29 år drömmer om ett liv som hemmafruar. Vi är alla olika, men för mig låter det verkligen främmande. Det är ju fantastiskt skönt att ha en ledig dag eller två, men det bygger ju, i alla fall för mig, på att jag jobbar alla andra dagarna.


Vilken mental stimulans får du genom att bara gå hemma hela dagarna? Visst, då skulle det ju finnas tid för att läsa mer böcker, men det kan man ju inte göra hela tiden. Det hade kunnat vara skönt att verkligen kunna lägga mycket tid på träningen, men det är också en så begränsad tid. Man ska liksom göra något annat än träna också.


Att träffa vänner, umgås och tillsammans hitta på saker förutsätter ju att även de sitter hemma.


Nej, även om jag skulle vinna pengar på lotto har jag svårt att tänka mig att jag skulle sluta jobba. Då slipper man så klart tänka på hur man ska löneförhandla på bästa sätt och kan unna sig allt det där extra samt spara. Men personligen känner jag att jag vill jobba för just stimulansens skull. Är övertygad om att jag skulle bli tokig till slut om jag bara var hemma.

Stackars lilla Leo. Han som precis började bli frisk från sin förkylning har nu börjat hosta en massa igen. Han sov lugnt sina första timmar igår, men sen vaknade han och ville sova med pappsen. Och då började hostan bli riktigt jobbig för honom. Ganska snart hostade han så att han kräktes och sen hostade han konstant hela natten.


Stackars pappa fick inte sova så mycket heller pga allt hostande, men istället fick han sovmorgon efter sex då jag gick upp med Leo.

Idag har han hostat mindre under dagen, men det kan ju ändras nattetid. Han var så klart också sliten efter natten och fick sovit drygt 1,5h under förmiddagen. Trots det märkte man hur övertrött han var då min bror med fru kom hit. Han bara skrattade och skrattade och sprang fram och tillbaks och busade.


Håll gärna tummarna för en bättre natt!

Hur irriterad får man bli när barn gallskriker precis utanför ens bostad och man själv nyss nattat Leo? Även om klockan fortfarande är så tidigt som halv åtta, åtta så får man väl ändå visa lite respekt, eller?

Idag var min käre make på ett föredrag om Kina och deras kultur. Då de har köpt Volvo kan det vara bra för en del av arbetarna på Volvo att känna till de sociala regler som är viktiga för kineserna.


Bland annat fick de veta att det var nästan obligatoriskt och väldigt vanligt att man går ut och dricker efter jobbet. Man måste alltid skåla för chefen och det ska gärna vara starka drycker man dricker samt att det ska halsas, om jag förstod helt rätt. Som kvinna är det valfritt att följa med på dessa "äventyr" och ju mer och ju starkare saker man dricker desto mer respekt.


De allra flesta av oss har väl hört talas om deras artighet och att det är mycket bugande som gäller. Räcker man över sitt visitkort ska det göras med båda händerna. Dock kan det ju uppstå problem om två affärsmän samtidigt ska räcka över sina kort till varann. Detta kan då lösas genom att den ena sticker in sitt kort under den andras och på så sätt byter kort. På så sätt visar man sig också underlägsen den andra.


Tydligen finns det även specifika regler för hur man ska sitta när man går ut. Följer man som västerlänning med ut och inte vet om hur dessa regler ter sig är det bäst att avvakta så hjälper de en med var man ska sitta. Om man däremot bara sätter sig på fel plats är de så diskreta och artiga att de inte säger något då det är väldigt viktigt att man aldrig låter någon tappa ansiktet så att säga.


Mannen min och övriga lyssnare fick även ta del av några av kinesernas tecken. Talaren visade tecknet för kvinna. Vidare fanns det ett tecken med en kvinna i ett hus, vilket skulle betyda trygghet. Men två kvinnor utanför huset skulle betyda "trouble" och tre kvinnor i ett hus "gossip" ;)


Det är väldigt intressant att höra om skillnaderna våra kulturer emellan. Tänk vad burdusa och hemska de måste uppfatta oss västerlänningar!