Ambivalens
Jaha.... så vart min fina, älskade bil såld. Den har verkligen varit min stolthet och pärla i ca sex år och jag har älskat den från första början! Men den började ju bli gammal och det började komma mer och mer problem. Så även om det känns tråkigt att se den åka iväg med någon annan så är det lite skönt att slippa oron över att något mer ska gå sönder samt alla ständiga omkostnader.
Inte fick jag mycket för den heller, vilket så klart känns tråkigt. Men just nu är det nog inte alls ett bra läge att sälja en Saab.. tyvärr. Efter två veckors annonserade var det här den enda spekulanten. Man får vara lite realist och ta vad som bjuds.
Inte fick jag mycket för den heller, vilket så klart känns tråkigt. Men just nu är det nog inte alls ett bra läge att sälja en Saab.. tyvärr. Efter två veckors annonserade var det här den enda spekulanten. Man får vara lite realist och ta vad som bjuds.
Allt..
var dock inte frid och fröjd idag. En av mina goa kollegor har en fruktansvärd otur. Hon trillade väldigt illa i våras och krossade då sin handled och har än idag ganska ont. Det har framkommit efter den olyckan att hon är väldigt benskör.
Idag när vi var färdiga med hästarna skulle vi gå en liten tipsrunda.
Jag tänker på henne och håller tummarna för att det inte ska vara lika illa den här gången!
Detta ger än en tankeställning. Träning är så viktig ur många aspekter och hittar man ingen annan motivator så borde väl benskörhet vara en ganska stor sådan?! Ingen vill ju riskera att gå sönder så fort man råkar ramla.
Idag när vi var färdiga med hästarna skulle vi gå en liten tipsrunda.
Hon var ivrig och mot slutet av rundan hoppade hon över ett dike för att läsa en av de sista frågorna. När hon så skulle tillbaks över diket lyckades hon på något sätt tappa balansen och innan vi andra hunnit reagera så har hon trillat och slagit i axeln på andra sidan (alltså inte samma sida där hennes krossade handled är). Först trodde jag nog att hon mest blev rädd över vad som kunde ha hänt, men sen började vi alla inse att hon igen hade gjort sig mycket mycket illa. Hon var sen rejält tagen och hade fruktansvärt ont. När vi väl satt på spårvagnen på väg tillbaks började hon själv inse att hon behövde till sjukhuset... igen.
Jag tänker på henne och håller tummarna för att det inte ska vara lika illa den här gången!
Detta ger än en tankeställning. Träning är så viktig ur många aspekter och hittar man ingen annan motivator så borde väl benskörhet vara en ganska stor sådan?! Ingen vill ju riskera att gå sönder så fort man råkar ramla.
En häftig dag
Idag har varit en helt fantastisk dag!! Klockan sju var det jobbdags och där var allt som vanligt under förmiddagen. Men under eftermiddagen skulle vi ha friskvård. Då satte vi oss på spårvagnen för att bege oss till polisens rytteri.
Där skulle vi nämligen göra studiebesök och vi fick ganska omgående träffa en av hästarna som hette Oden. Han var jättefin, brun och en av deras största hästar. Efter en stund ville han ha mer uppmärksamhet, då vi alla stod just utanför hans box, och började då sparka lite lätt med bakhoven i dörren. Då sprang polisen, som ansvarade för oss, och hämtade godis ;). Ni kan ju gissa själva om han slutade sparka i dörren.
Vi fick även en demonstration av en polisväst som de har på sig då de rider. Den fungerar ungefär som en flytväst och har ett litet snöre som fästs i sadeln. Råkar man då trilla av så dras det i snöret och den blåses upp med luft. Ingen vågade prova den så jag erbjöd mig. Jösses vad tight det blev. Det kändes ungefär som när man tar blodtrycket med undantaget att det nu klämde över hela överkroppen.
Så småningom begav vi oss ut där de demonstrerade lite hur de tränar hästarna. Det drogs fram presenningar som hästarna gick över. Vi som är hästtjejjer (fanns faktiskt inga hästkillar med i skaran) blev imponerade redan där. De fortsatte med att dra presenningen över huvudet på Oden som sen gick runt med den utan att se något!! Vidare kom det också fram en enorm boll som polismannen studsade mot Oden utan att han reagerade. Inte heller kedjor i en plåthink brydde han sig om. Snacka om cool häst!!
Sen kom vi till höjdpunkten då några få utvalda av oss fick sitta upp. De hade tagit ut två hästar för att demonstrera övningarna, men den andra hästen, en häftig svart "stridshäst" visade på lite mer nerver så han var inte så aktuell. Därför var det Oden som fick stå till tjänst. Dock hade även han sina sidor. Han kan tydligen börja bocka utav bara h***** när man ska göra mer än skritta så det fick duga för oss. Men man får ju vara tacksam för det lilla! Hur många får sitta på en polishäst liksom??!
Där skulle vi nämligen göra studiebesök och vi fick ganska omgående träffa en av hästarna som hette Oden. Han var jättefin, brun och en av deras största hästar. Efter en stund ville han ha mer uppmärksamhet, då vi alla stod just utanför hans box, och började då sparka lite lätt med bakhoven i dörren. Då sprang polisen, som ansvarade för oss, och hämtade godis ;). Ni kan ju gissa själva om han slutade sparka i dörren.
Vi fick även en demonstration av en polisväst som de har på sig då de rider. Den fungerar ungefär som en flytväst och har ett litet snöre som fästs i sadeln. Råkar man då trilla av så dras det i snöret och den blåses upp med luft. Ingen vågade prova den så jag erbjöd mig. Jösses vad tight det blev. Det kändes ungefär som när man tar blodtrycket med undantaget att det nu klämde över hela överkroppen.
Så småningom begav vi oss ut där de demonstrerade lite hur de tränar hästarna. Det drogs fram presenningar som hästarna gick över. Vi som är hästtjejjer (fanns faktiskt inga hästkillar med i skaran) blev imponerade redan där. De fortsatte med att dra presenningen över huvudet på Oden som sen gick runt med den utan att se något!! Vidare kom det också fram en enorm boll som polismannen studsade mot Oden utan att han reagerade. Inte heller kedjor i en plåthink brydde han sig om. Snacka om cool häst!!
Sen kom vi till höjdpunkten då några få utvalda av oss fick sitta upp. De hade tagit ut två hästar för att demonstrera övningarna, men den andra hästen, en häftig svart "stridshäst" visade på lite mer nerver så han var inte så aktuell. Därför var det Oden som fick stå till tjänst. Dock hade även han sina sidor. Han kan tydligen börja bocka utav bara h***** när man ska göra mer än skritta så det fick duga för oss. Men man får ju vara tacksam för det lilla! Hur många får sitta på en polishäst liksom??!
Bild lånad från GP
Små lyckorus
Jag är väldigt intresserad av rättsväsendet och tycker därmed det är superspännande med förhandlingar i rätten, kriminalvården etc. Därför kan ni ju gissa hur glad jag var i fredags då vi gjorde studiebesök på nya häktet i Göteborg. Där var väldigt hög säkerhet och stora, tunga dörrar in till rummen, cellen whatever you want to call it.
Ibland har jag kunnat höra att man har det så bra i fängelset och att det är som rena rama semestern. Jag kan inte uttala mig om hur man hade det förr och hur det har förändrats under åren. Jag vet att de i gamla häktet inte hade någon toalett på sina rum, men att de nu har det.
Men när jag gick runt där och tittade kändes det tungt. Jag skulle verkligen inte kalla det någon semester att befinna sig där. Självklart har de själva satt sig i den sitsen, men det kan onekligen vara nyttigt att själv få se hur verkligheten ter sig.
Ännu ett litet lyckoämne är Fredag då vi ska ha friskvårdsdag från lunch och framåt. Då ska vi bege oss till polishästarna och kaaanske stämmer informationen att vi tom kommer få rida. *Lycka*
Och har jag maximal tur får vi även till ett studiebesök hos polishundarna någon gång under oktober månad. Ni som känner mig kan nog börja föreställa er min lycka!
Ibland har jag kunnat höra att man har det så bra i fängelset och att det är som rena rama semestern. Jag kan inte uttala mig om hur man hade det förr och hur det har förändrats under åren. Jag vet att de i gamla häktet inte hade någon toalett på sina rum, men att de nu har det.
Men när jag gick runt där och tittade kändes det tungt. Jag skulle verkligen inte kalla det någon semester att befinna sig där. Självklart har de själva satt sig i den sitsen, men det kan onekligen vara nyttigt att själv få se hur verkligheten ter sig.
Ännu ett litet lyckoämne är Fredag då vi ska ha friskvårdsdag från lunch och framåt. Då ska vi bege oss till polishästarna och kaaanske stämmer informationen att vi tom kommer få rida. *Lycka*
Och har jag maximal tur får vi även till ett studiebesök hos polishundarna någon gång under oktober månad. Ni som känner mig kan nog börja föreställa er min lycka!
Matnojja
Jag har varit inne på det tidigare, men säger det igen.... Det är mycket som kan reta mig. En av de sakerna är det ständiga hängande över ens mat vid lunchen och frågan "och vad har duuu med dig idaaa?" Vad ser det ut som liksom? Vet inte varför detta triggar mig så mycket, men jag tycker det är en ganska ointressant fråga.
Ibland kan det ju vara något som ser extra spännande ut och självklart kan man väl få lov och fråga då och få lite inspiration. Men i de allra flesta fall kan jag tycka att man väl ändå borde ha lite mer intressanta saker att prata om.
Det förekommer att personer verkligen hänger sig över mig och min mat också, vilket kan kännas väldigt påträngande. Jag gillar inte att bli granskad helt enkelt.
Ibland kan det ju vara något som ser extra spännande ut och självklart kan man väl få lov och fråga då och få lite inspiration. Men i de allra flesta fall kan jag tycka att man väl ändå borde ha lite mer intressanta saker att prata om.
Det förekommer att personer verkligen hänger sig över mig och min mat också, vilket kan kännas väldigt påträngande. Jag gillar inte att bli granskad helt enkelt.
Hektiskt helg
I helgen har vi haft fullt upp med besök på 4h gården, en massa bus inne, lek i sandlådan, bussåkande, cyklande, plockat björnbär, klippt håret mm. Dock lyckades vi inte heller denna helgen få honom att somna mitt på dagen. Han klarar det nätt och jämt fram till läggning på kvällen. Gissar på att han är i ett gränsland.
Leo säger en hel del roliga saker nu och mer kommer väl att komma. Igår när vi var på 4H gården matade vi först hästarna med gräs och han tjöt av skratt. En stund senare när jag bar på honom spände han ögonen i mig och sa "jag gillar dig!" =)!
Idag var han inte lika söt när vi var och handlade mat. Jag gick iväg för att hämta något en bit bort. Plötsligt kom han springande med nästan lite panik och gråt i rösten. Nästan av rutin frågade jag vad som hade hänt, varpå han svarar "pappa körde på mig". Behöver jag ens säga att Fredrik var helt oskyldig?? Ljugandet har mao satt igång!
Leo säger en hel del roliga saker nu och mer kommer väl att komma. Igår när vi var på 4H gården matade vi först hästarna med gräs och han tjöt av skratt. En stund senare när jag bar på honom spände han ögonen i mig och sa "jag gillar dig!" =)!
Idag var han inte lika söt när vi var och handlade mat. Jag gick iväg för att hämta något en bit bort. Plötsligt kom han springande med nästan lite panik och gråt i rösten. Nästan av rutin frågade jag vad som hade hänt, varpå han svarar "pappa körde på mig". Behöver jag ens säga att Fredrik var helt oskyldig?? Ljugandet har mao satt igång!
Boktips
Just nu håller jag på att läsa boken 3096 dagar av Natascha Kampusch som handlar om henne själv. Man får följa henne då hon blir bortrövad av Wolfgang Priklopil och hålls fången i åtta långa år. Jag som är så fascinerad av sådana här hemska historier tycker mycket om att få en större inblick i vad som faktiskt hände henne under fångenskapen. Det är en bok man blir arg av att läsa, men den är bra.
Om du, som jag tycker om sanna berättelser, kan jag verkligen rekommendera den!
Usch..
vilken jobbig dag det varit. Leo vaknade vid 6.30 och var från början inte på strålande humör. Han var nog ganska trött egentligen, men vi verkar inte kunna söva honom mitt på dagen längre. Detta resulterade idag i en panik-trött kille under eftermiddagen. Jag får så dåligt samvete och känner mig som en dålig mamma som låtit honom bli sååå trött =(.
När han började bli ganska rejält gnällig hoppade han och pappa på projektet gräsklippning.
Detta funkar tyvärr inte så bra när han är så här trött. Leo orkar så klart inte putta gräsklipparen alldeles själv, men blir vansinnig när pappa då hjälper honom. Idag resulterade det i ett av de värsta utbrotten där han bara skriker allt vad han orkar och inte är det minsta kontaktbar.
Till slut lyckades jag äntligen få honom att lugna ner sig och vi gottade ner oss i soffan för att titta på Gruffalon, som han verkar tycka ganska mycket om.
Bild tagen från dailymail uk
Kluven
Precis som de allra flesta andra mammorna här i världen känner jag mig ofta stressad och kluven. Jag försöker hela tiden jobba minst 40 h i veckan samtidigt som jag försöker komma hem i tid så att man hinner umgås med lilleman samtidigt som jag försöker få till träningen samtidigt som jag försöker se till att jag får ordentligt med sömn.... Ja, ni hör ju själva. Är nästintill omöjligt.
Egentligen är det ju ingen annan än jag själv som sätter den här pressen på mig och min kära man är inget annat än stöttande om jag kanske behöver komma hem sent eller vill hitta på något. Men mitt dåliga samvete gentemot Leo ställer alltid till det om jag, låt oss säga, skulle ha en dag i veckan som jag tränar efter jobbet och därför inte skulle hinna träffa Leo.
Jag börjar bli ganska trött på känslan av att behöva vara på hundra platser på en och samma gång. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra åt saken, hur jag kan planera min tid annorlunda?
Egentligen är det ju ingen annan än jag själv som sätter den här pressen på mig och min kära man är inget annat än stöttande om jag kanske behöver komma hem sent eller vill hitta på något. Men mitt dåliga samvete gentemot Leo ställer alltid till det om jag, låt oss säga, skulle ha en dag i veckan som jag tränar efter jobbet och därför inte skulle hinna träffa Leo.
Jag börjar bli ganska trött på känslan av att behöva vara på hundra platser på en och samma gång. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra åt saken, hur jag kan planera min tid annorlunda?
I trygga händer
Det går väldigt bra på jobbet just nu så som tack bjöds det på vin och tilltugg efter jobbet igår. Jag som aldrig någonsin dricker längre passade för en gångs skull på och tog mig två glas vin. Får erkänna att jag allt blev lite packad och sen ranglade bort till bussen.
Under tiden satt Leo hemma med snutten i tryggt förvar, långhårig och med flingor i soffan :)
Under tiden satt Leo hemma med snutten i tryggt förvar, långhårig och med flingor i soffan :)
Eldprovet
Inatt kan bli en "spännande" natt. När jag äntligen, efter att ha cyklat hem i ösregn och en del blåst, kom hem berättade min kära make att han glömt ta med snutten hem. BÅDA delarna snutte!! Vi hade ju från början bara en snutte, som vi efter ett tag klippte i två delar så att vi skulle kunna ha en i reserv. Sedan i våras har dagis efterfrågat att ha båda delarna snutte där av sanitära skäl då han ibland har med sig den ut och den blir smutsig.
Men idag för första gången blev dem alltså kvarglömda i facket. Att leka hemma utan den kan ju gå bra, men vid nattning och under natten blir ju läget lite kritiskt. Stackars plutt bad om den en del vid nattningen, men han tog det faktiskt förvånansvärt bra. Han fick en "plan B-snutte" som kanske hjälper litegrann. Och jag hoppas att han under natten inte känner någon skillnad på den och den riktiga.
Men idag för första gången blev dem alltså kvarglömda i facket. Att leka hemma utan den kan ju gå bra, men vid nattning och under natten blir ju läget lite kritiskt. Stackars plutt bad om den en del vid nattningen, men han tog det faktiskt förvånansvärt bra. Han fick en "plan B-snutte" som kanske hjälper litegrann. Och jag hoppas att han under natten inte känner någon skillnad på den och den riktiga.
