Jobbigt
Usch... får alldeles ont i magen. Leo var på fruktansvärt humör nu. Nattningen låter "spännande" med traktorer som flyger, en massa stampande i golvet och ett och annat "NEJ!". Han är så totalt utmattad/trött och bad själv om att få bli nattad redan 18.30.
Humöret hjälps ju genom att just lägga honom. Värre är att jag nu tycker att han låter värre igen med mycket hosta och väldigt snuvig. Det är just detta som ger mig magontet. Vi har redan haft tuffa nätter i veckan och sömnbristen finns hos oss alla.
Med extrema mänger på jobbet, förkylning, enorm herpesattack, julstress, sömnbrist mm vet jag inte hur mycket mer jag orkar.
Humöret hjälps ju genom att just lägga honom. Värre är att jag nu tycker att han låter värre igen med mycket hosta och väldigt snuvig. Det är just detta som ger mig magontet. Vi har redan haft tuffa nätter i veckan och sömnbristen finns hos oss alla.
Med extrema mänger på jobbet, förkylning, enorm herpesattack, julstress, sömnbrist mm vet jag inte hur mycket mer jag orkar.
Knäppa traditioner
Idag var det lussefirande på dagis. Jag kände mig mer och mer tveksam när jag väl satt där. Barnen är för sjuttsingen bara två och ett halvt och så ska vi tvinga på dem läskiga lucior, sång och uppträdanden. Stressade föräldrar sprang omkring med olika tomtedressar i högsta hugg som skulle sättas på barnen, barnen grät och en viss rutin skulle följas.
Leo verkade vara ok under tiden de gömde sig för oss föräldrar. Sen kröp han med tillsammans med alla andra barn då de skulle göras entré. När han väl fick syn på oss blev han jätteglad och kastade sig i min famn och på två sekunder kände han hur trött han var så han konstaterade direkt "nu går vi hem". Vi fick börja muta honom med fikat som vi hade tagit med oss. Han förstod inte alls varför vi var tvugna att stanna kvar där och jag började starkt ifrågasätta vad vi håller på med.
Varför ska vi tvinga på barnen alla dessa rutiner?? Det är en sak att vi kan tycka det är mysigt, men kanske inte för de allra minsta barnen. Just nu känner jag mig tom tveksam till tomten. Vad tusan ska han komma och skrämmas för?? För att vi vuxna bestämt att han kommer till alla barn?
Hmmm... just nu tycker jag inte att vi är kloka i huvudet!
Leo verkade vara ok under tiden de gömde sig för oss föräldrar. Sen kröp han med tillsammans med alla andra barn då de skulle göras entré. När han väl fick syn på oss blev han jätteglad och kastade sig i min famn och på två sekunder kände han hur trött han var så han konstaterade direkt "nu går vi hem". Vi fick börja muta honom med fikat som vi hade tagit med oss. Han förstod inte alls varför vi var tvugna att stanna kvar där och jag började starkt ifrågasätta vad vi håller på med.
Varför ska vi tvinga på barnen alla dessa rutiner?? Det är en sak att vi kan tycka det är mysigt, men kanske inte för de allra minsta barnen. Just nu känner jag mig tom tveksam till tomten. Vad tusan ska han komma och skrämmas för?? För att vi vuxna bestämt att han kommer till alla barn?
Hmmm... just nu tycker jag inte att vi är kloka i huvudet!
Sött som socker
Jag tror jag nämnt det innan, men nu börjar det ju komma mycket roligt ur Leos mun.
En sak som är väldigt söt är hans ihärdiga prat om brandlarmet. Detta utlöstes på dagis för ca tre veckor sedan, men han pratar fortfarande om det. Då kan han tex. säga "BrandlarmRet låter jättehögt. Eehh.... ehhhh... brandlarmRet........ brandlarmRet låter och då kommer brandbilen och vi springer ut" Nu börjar tom Fredrik säga brandlarmret för han tycker det är mycket sötare, vilket det förvisso är.
Också lite sött var när han idag satt och åt och sa "Det regnar ute. Det är ovanligt regn". Vad tusan han menade med det vet jag egentligen inte.
Leos Äventyr
Igår när vi kom hem från dagis hörde vi en katt jama. Leo blev alldeles till sig "vill klappa katten! Kissekissekiss" Men den satt som förstenad på grannens altan och vi tänkte precis börja gå runt för att ringa på och nämna för grannen att de hade en katt som verkade olycklig när den smög sig ut ur buskarna. Alltså var den rädd för oss.
Jag började få en idé om att stackarn kanske var rädd, men hungrig, kanske tom skadad. Därför frågade jag Leo om vi skulle ge katten lite mat. Plötsligt blev allt ännu mer spännande. Sagt och gjort, vi gick in och tinade några köttbullar och begav oss sen ut igen. Katten hade nu flyttat till en annan granne och satt på deras uppfart och jamade.
När den såg vår skål anade den väl vad som var på g och kom springande. Leo jublade medans katten åt "han äääter köttbullarna" När den väl ätit upp vågade den sig också fram till oss och strök sig, spann och "tackade" för maten. När Leo stod med händerna lite upphöjda och tittade förtjust på katten så ställde den sig upp på bakbenen för att kunna sträcka sig upp och stryka sig mot hans händer. Hans respons på detta var "lugna dig!" Hahaha han är nog lite van vid fasters småhundar som kan hoppa lite lätt.
Jag började få en idé om att stackarn kanske var rädd, men hungrig, kanske tom skadad. Därför frågade jag Leo om vi skulle ge katten lite mat. Plötsligt blev allt ännu mer spännande. Sagt och gjort, vi gick in och tinade några köttbullar och begav oss sen ut igen. Katten hade nu flyttat till en annan granne och satt på deras uppfart och jamade.
När den såg vår skål anade den väl vad som var på g och kom springande. Leo jublade medans katten åt "han äääter köttbullarna" När den väl ätit upp vågade den sig också fram till oss och strök sig, spann och "tackade" för maten. När Leo stod med händerna lite upphöjda och tittade förtjust på katten så ställde den sig upp på bakbenen för att kunna sträcka sig upp och stryka sig mot hans händer. Hans respons på detta var "lugna dig!" Hahaha han är nog lite van vid fasters småhundar som kan hoppa lite lätt.
Nere
Ledsen, ledsen... ledsen nästan jämt
