vagenmotdromtillvaron

Många tycker nog inte om detta inlägget. Om jag nosar på detta ämne högt hör man gärna tex "tycker du att det är jobbigt nu ska du bara vänta till senare i livet" eller "Neeeeej! Passa på att njut istället". Men vi är alla olika och ingen annan kan tala om för mig hur jag ska känna.


Just nu är Leo oerhört mammig i kombination med en hel del trots, vilket gör tillvaron för mig nästan outhärdlig. Speciellt helgerna tycker jag nu är pest och pina. Missförstå mig inte..... självklart älskar jag Leo över allt annat och vill spendera tid med honom, men just nu känner jag mig kvävd nästan hela tiden. Och tiden sniglar sig fram. Jag kan nästan inte vänta tills det är måndag och jag är tillbaks på jobbet igen.


Det kan tyckas att det "bara" är att säga nej och sätta gränser, men då protesterar han ju högljutt i trots. Jag förstår att detta är oundvikligt och att vi ju måste säga nej så att han lär sig. Men jag blir T O K I G på riktigt av allt gnäll! Har vi tagit oss igenom en pärs kan jag tänka för mig själv "Ok, andas nu är det över. Vid nästa utbrott ska jag ha mer tålamod" men efter ca 15 sekunders nytt gnällande tappar jag redan tålamodet igen.


Nedräkningen till nästa helg då han ska till farmor och farfar har börjat!