vagenmotdromtillvaron

Idag har det varit mässa stor del av dagen. Det är jag och min kära svägerska som har som tradition att gå på scrapbookmässa varje höst. Vi jobbar oss metodiskt fram genom att först ta ett varv där vi bara tittar, letar inspiration och låter det klia i fingrarna. Sen brukar vi ta en liten fika och därefter inleder vi varv nr två och det är då det handlas =)

Tyvärr var det betydligt färre utställare i år. Jag förstår inte hur det kan ha krympt så pass mycket. Men vi lyckades ju ändå hålla oss sysselsatta i ett antal timmar. Jag lyckades ändå spräcka min budget en aning.. Hade 17kr kvar på kontot när vi var färdiga

Ett utplock av vad jag köpte kommer så klart här



        



       

Efter att vi hade varit och handlat lite pyssel och annat hemligt somnade som sagt lillkillen. Efter två timmar gick jag upp för att hämta honom. Helt otroligt att han plötsligt sover så länge, men väldigt skönt måste jag säga. Vi grejjade sen bland annat med lera och hade en mysig stund. Bilderna jag tog är tyvärr på tok för korniga, men men.. det kanske är bättre än inget iaf.


Här har ni en ledtråd på hemlighetsmakeriet ;)


En liten katt som Leo gjorde        (Nääääee, inte än)

       

Utöver detta har vi också tagit en promenad för att lämna igen en film samt handla några extra saker till hemmet. Och ett bad var det hög tid för innan det var dags för sängen! Nu hoppas jag att han sover gott heeela natten!!

Plötsligt under torsdags eftermiddagen började jag känna mig orolig i magen. Det tilltog framåt kvällen och en stund efter nattningen var det dags för första besöket på toaletten. Det blev ytterligare ett besök en stund senare, men efter det har jag *peppar peppar* inte behövt umgås med toalettstolen något mer! Dock mådde jag ju inge vidare och var ganska skakig under stor del av dagen igår. Men idag känner jag mig så gott som normal (hur normal jag ju nu kan tänkas bli) och är riktigt glad över att det blev så pass lindrigt trots allt. Just nu är mitt största orosmoment Leo då pappsen blev dålig igårkväll. Jag ser mycket hellre att vi vuxna är dåliga än att han också ska behöva genomlida det. Men han verkar ok än så länge. Just nu ligger han och sover och innan det hade han en bra aptit på lunchen =).

Jag fick mig dessutom en glad överraskning när jag nu tittade in här. Ni är nämligen några stycken som tittat in trots min torka under magsjukehistorien! Alltid roligare om det finns någon som orkar och vill läsa det jag skriver =).

Under förmiddagen idag har Leo och jag varit på Allum och inhandlat lite saker som vi ska pyssla med i eftermiddag. Jag vågar inte säga vad här i bloggen än då det kan tänkas bli julklapp till någon, men jag tror det kommer bli en spännande eftermiddag iaf =)

Imorse när jag precis lämnade lilleman på dagis kom de första dropparna och herregud, sen har det ju inte slutat. Hoppas verkligen att det är lite bättre imorgon! Hösten än så länge har iofs varit helt underbar så man borde inte klaga, men för den sakens skull är jag inte beredd på att ge upp den ;)!

När Leo var lämnad begav jag mig så till stallet och Sam. Där regnade det så klart lika mycket så ridningen fick faktiskt ske i ridhuset som "glädjande" nog hade en dörr som stod och slog. Jag förstod ju att Sammy pojken skulle skita på sig om jag försökte rida där med den dörren. Men H, som äger stallet, kom och fixade den lite temporärt så vi överlevde. Men nog tusan var det ett annat hörn därinne som istället var aaasläskigt. Kanske trodde han att Thomas Di leva (för visst är han läskig!) låg där och lurpassade på honom. Duktig var han iaf lille killen. Han är verkligen go och fin!

När jag sen kom för att hämta Leo sken han upp som en sol, ryckte sopborsten ur näven på Ebba och dansade en dans ;) Väl framme hos mig såg jag att han var alldeles orange runt hela näsan. Tydligen hade pumpa soppan, som var till lunch, fallit honom i smaken =) 


Bild tagen från google 

Igår reagerade jag då jag skulle sätta på Leo ett par stövlar som vi fått låna av en av våra goa föräldragruppsmammor. Flera gånger försökte jag sätta på honom den högra och när jag vickade och vred lite för att hela foten skulle komma ner blev han ledsen. Med den vänstra gick det bra, men fick aldrig det att funka med den högra. Detta har sedan legat och grott i mitt bakhuvud och imorse var det likadant. Han verkar helt enkelt få ont av den =(. Jag kunde inte med att än en dag skicka iväg honom med ett par skor som gjorde honom illa nu när jag började känna mig mer säker på att saken. Så snabbt sprang vi upp och hämtade ett par andra stövlar som vi fått av samma mamma. Lite stora är de allt, men det gick ändå hyfsat under dagen.

Men väl hämtad från dagis pep vi iväg till skobutiken och nu sitter vi här 650kr fattigare och ett par riktiga, varma kängor med goretex rikare =) Jag hoppas verkligen dem ska passa hans små fina fötter bättre.

   

Idag var en lite annorlunda dag. Jag lämnade Leo senare på dagis då jag skulle till ett bemanningsföretag på eftermiddagen. I och med det hann vi mysa extra mycket på morgonen och gunga litegrann innan vi begav oss i lugn och ro. Under tiden vi var ute och gungade såg jag små gulkorn i all frost på staketen så det första jag gjorde när jag hade lämnat lillskiten var att slita ut kameran och försöka få till lite bilder innan solen smälte allt det vackra. Självklart slänger jag här in ett lass så att ni också får titta lite

           




       


   

Under resterande dagen har jag förberett mötet med bemanningsföretaget, bokat in intervju för imorgon och handlat mat. Med andan i halsen kom jag bara en minut försent till dagis och hämtning. Väl där satt jag och pustade ut och tittade på under tiden Leo med en spade la sand i en större spade och bankade till hela skiten ;). Plötsligt kom en av de andra mammorna och sa "då ses vi senare ikväll!" Jag hade ju tillfälligt helt glömt bort att det var föräldramöte på kvällen där vi skulle utvärdera inskolningen. Jaja, det var bara att plocka ihop allt, ta sig hem, ge ungen lite mat i magen och sen var det nästan dags att bege sig igen. Det var inte poppis hos lilleman =(. Det blev allt lite ont om mys idag! Men mötet var iaf intressant och trevligt. Alla de andra barnens föräldrar verkar väldigt vettiga och trevliga.

Tyckte nyss jag skrev ett "söndags-inlägg", men tydligen var det dags igen. Igår gick mannen upp med Leo så att jag kunde ligga kvar och dra mig. Det i samband med att jag sov riktigt hårt gjorde att jag känt mig riktigt utvilad resten av helgen. På grund av det och med tanke på att jag ville hinna iväg till gymmet på morgonen gick jag istället upp med Leo idag.

Då vi inte kom upp förrän åtta fick vi nästan lite bråttom då jag tänkte vara på gymmet vid 9, men Leo var en pärla under tiden jag slet av honom två olika blöjor, klädde honom och jagade honom med tandborsten ;) Han hjälpte mig till och med att vispa min frukost! Duktiga lillkillen! Väl på gymmet (tio minuter sena) sa han inte ett pip när jag lämnade honom på barnpassningen. Träningen gick inte riktigt som planerat då jag tydligen inte mår så bra av min vispade frukost, men lite fick jag iaf gjort. Väl på väg hem somnade han i bilen när vi hade ca tio minuter kvar. Jag försökte förtvivlat hålla honom vaken, vilket var helt hopplöst. Och som vanligt kunde han inte sova sig igenom att jag tar ut honom ur bilen när vi kom hem, men han blev inte ledsen! Istället fick han lite lunch i magen och sen provade vi att lägga honom då han ju egentligen fortfarande behövde sin middagslur. Även detta gick bra och utan ett pip! Han somnade visserligen inte direkt. Vi hörde honom smälla i klossar en stund senare, men till slut så. Och då sov han tydligen i ca en och en halv timme. Under tiden var jag iväg på fika hos min goa vän Anna.

Under senare delen av eftermiddagen åkte pappa och Leo till nästa gym ("pappas"). Det är riktigt skönt med lite egentid sådär på söndag eftermiddag. Då hann jag köra diskmaskinen, plocka ur den, baka bröd, äta lite, damsuga, plocka undan, skura diskhon och ringa farmor.

Leo hade så klart uppfört sig som ett ljus även på pappas gym och verkade tycka det var gott med lite middag, även om han inte ville prova min pasta. Men han fick faktiskt en liten bit kladdkaka som efterrätt =). Därefter var det baddags, vilket var/är mycket poppis. Allt gick jättebra tills pappa introducerade duschslangen och hur han sätter på den. Då ville Leo bara leka med den och spruta vatten på mig och honom. Det i sig var inga problem, men efter ca tio-femton minuter tyckte jag det var dags att stänga av och gå upp då läggningen närmade sig. DÅ kom utbrottet!!! Ojojoj, vad arg han var. Men men, kan ju vara bra att trötta ut sig lite inför natten ;)

Sammanfattningsvis har han varit sååå go och underbar hela helgen!
Min fina fina lilla pojke <3!!

När jag läste godnattsagan för Leo ikväll läste jag Nalle Phu. När så Ior kom flytande i ån och var lite sådär spydig som Ior kan vara och uppmanade Kanin, Phu, Nasse och Ru att gissa vad han gjorde där i ån fick jag någon slags igenkänningskänsla. Kanske finns det en liten Ior där inne i mig

Det är frågan. Jo, det är klart jag måste ha en jacka i vinter, men jag är sugen på något nytt och fräscht. Jag kan nog klara mig på gamla jackor jag har i gömmorna iofs. Kanske är man dum om man lägger pengar på en jacka nu? Jag satt och tittade runt lite på nätet och hittade den här som jag blivit helt förälskad i

Men det finns ju en del nackdelar med den här. Postorder?! Jobbigt att hitta rätt storlek. Fruktansvärt pris på 1800kr! Håller den verkligen värmen i vinter???

Tillbaks på jorden hittade jag den här på Kappahl:

Ja, jag ser jättesur ut :) Men det är bara för att jag är tveksam om bilden verkligen skulle bli ok. Iaf... den här är i betydligt rimligare prisklass, fin färg, den var skön och det håller nog värmen lite bättre med dun. Men den är ju inte aaaalls lika snygg =(

Vilka problem man har va?!

Jag har köpt nya skor. Mina tidigare vinterskor har jag nog haft i ca sju år och de duger faktiskt inte längre. Så jag gav mig ut på jakt och kom hem med något som mannen inte tyckte var lika smart ;)
                              
Nu återstår att se om jag lyckas hålla dem vita!

Från det till något helt annat. Leo har hittat en ny "vän" hemma hos oss...
                               

Något av det jobbigaste i min vardag just nu är faktiskt Leos mammighet. Han blir helt skogstokig så fort jag tänker tanken på att ägna mig åt något annat än honom. Ställer jag mig vid spisen för att laga mat tex går han mellan mig och spisen och försöker knuffa bort mig medans han skriker och gråter. Skitlätt att ignorera honom då *suck*. Jag försöker att ge honom minimalt med uppmärksamhet när han håller på så, men det är inte lätt. Jag önskar bara han kunde tagga ner lite. Och när ska han inse att pappa duger? Pappa kan vara jätterolig mellan varven och det fungerar helt ok när jag inte är i närheten, men annars får han knappt några kramar eller närhet från Leo alls. Detta gör att jag kan känna mig ganska ensam.

Kunde bara inte låta bli att köpa ny pyjamas till Leo igår då jag hittade denna. Bildens kvalité verkar vara kass, men ni ser någorlunda hoppas jag =) 

Ärligt talat, hur står det egentligen till med medtrafikanterna där ute? Till att börja med ser jag varje dag ett flertal människor som pratar i telefon under tiden dem kör. Jag kan ärligt säga att det har hänt och kan hända att jag också gör det någon enstaka gång, men jag försöker hålla det till ett minimum. Och dem som jag nu bevittnar kör heller inte bra. Det är tydligt att man inte kan hantera både bilkörning och telefoni om man vinglar över hela körbanan.

Det är mellan varven riktigt läskigt att ge sig ut och köra. Merpartern av trafikanterna (anser jag) kör fruktansvärt dåligt. Det vinglas, det bytes fil lite hur som helst, det gasas inte upp inför påfarten till motorvägen mm. Fullständigt livsfarliga!

Sen är det väl så... Varenda en av oss anser att de själva kör som gudar ;)

"Kom inte försent till det du vill komma i tid till" (Nalle Phu)

Jag märker att jag börjat slarva med dagistiderna och har kommit sisådär fem-tio minuter för sent lite för många gånger. Jag är en sådan person som alltid vill vara i tid och tycker det är så dålig stil med folk som aldrig kan passa tiden. Därför är det nu skärpning på gång och jag siktar nu på att vara där senast kl 14 då det är sagt att jag ska hämta. Därför tar jag nu min vagn, pallrar mig bort och hämtar och går sen en timmes promenad =)

Idag var en helt underbar dag, en otroligt vacker höstdag. Vi har varit lyckligt lottade än så länge och jag hoppas att hösten kommer fortsätta i den här stilen =) Idag var jag som vanligt ute och lekte med Leo på lekplatsen och passade för en gångs skull på att ta med kameran ut.. Här kommer så en bildserie.
     





  

Jag känner att jag vill förklara lite av mina tankar kring namnet på min blogg. Vad är drömtillvaro för mig? Sitta vid en pool i Karibien med en Pina Colada? Näe, knappast ;) Men jag försöker liksom komma vidare i mitt liv. Kanske kan det vara någon här som faktiskt inte känner mig, så låt mig förklara lite av min situation.

Min son föddes för ca 15 månader sedan. Till att börja med har jag haft jättesvårt för att komma i form igen efter förlossningen. Och med en sköldkörtel som inte klarar av det jobb den är till för blir det inte direkt lättare. Så en sak som jag jobbar med just nu är just formen. Tränat har jag gjort i ungefär 13 år mer eller mindre, men det gäller ju att inte heller sluta. Nu behövdes något drastiskt för att det skulle börja hända något, vilket resulterat i att jag börjat med LCHF. Jag har hela tiden varit otroligt skeptisk gentemot alla olika dieter och har under min utbildning (inom träning och hälsa) blivit fortsatt drillad i det gamla tänket. Mina motargument var många:
1) Jag ansåg att man aldrig bör utesluta något, vare sig det är kolhydrater, fett eller proteiner. Likväl som att man inte bör överkonsumera något.
2) Det handlar om intag/uttag, plus/minus
3) Kan det verkligen vara rimligt att äta så mycket fett?
4) Att hamna i ketos, vilket man gör på en lågkolhydratig kost, är ju inte bra. Det fick vi minsann lära oss under vår utbildning
5) Man behöver ha kolhydrater för att orka träna

Jag hade säkerligen ännu fler motargument, men till slut tog nyfikenheten överhanden och nu, nästan en månad senare känns inte tänket så konstigt. Faktum är att fett är en utmärkt energikälla, man måste äta fett för att bränna fett, just kolhydrater är något jag överkonsumerat och ketos lär inte alls vara farligt. Tydligen blandas det ofta ihop med något som heter ketosacidos. Jag mår iaf bra, det är inte särskilt jobbigt alls att följa dieten och viktnedgången har äntligen kommit! Så jag fortsätter och så får vi se =).

Vidare i min förklaring om "drömtillvaron".
Lagom till att jag skulle börja arbeta igen blev jag uppsagd pga arbetsbrist. Därmed är jag nu arbetssökande, vilket förvisso kan vara ganska energikrävande. MEN jag ser också detta som en stor möjlighet att hitta THE jobb. En bättre möjlighet finns ju inte. Jag tror att jag nu äntligen vet mer exakt vad jag vill jobba med och det kommer också bringa in en bättre lön. Så jag ser det som en möjlighet faktiskt.

Genom att jag hittat mitt jobb (när det nu blir) och jag fått den där bättre lönen tänker jag unna mig en ny bil.

Jag skulle nog också se att vi flyttade till hus så att vi hade fått mer plats och lite mer lugn och ro. Det är ingen brådska egentligen, men en målsättning i framtiden.

Missförstå mig inte nu... lycka handlar inte bara om viktnedgång, bilar, hus och andra materiella saker. Men nog drömmer vi alla och faktum är att en del saker skulle förenkla våra liv eller göra att vi kommer närmre lyckan på något vis.

Såååå.... i mina tankar kommer ni alltså få följa mig här i bloggen på vägen mot mina viktmål, när jag börjar mitt nya jobb, hämtar hem min nya bil, följer min sons utveckling osv.