Måndag

Jösses.... jag är så förtvivlatt trött oftast att jag knappt ens orkat tänka på bloggen. Jag sätter igång datorn, kollar min mail och scannar av lite här och där men sen är jag oftast för trött så stänger ganska snart ner den igen.

MEN imorgon kör vi ut vår älskade guldklimp till farmor och farfar och på Måndag morgon kl 9 lyfter vårt plan som ska ta oss till Kanarieöarna! Det ska bli underbart skönt och jag hoppas att vi kommer tillbaks ordentligt utvilade!

Men vi klommer sakna vår älskling något otroligt!


Japp- jag är duktig

Vad är det egentligen för fel på en? I söndags fick jag en ljuvlig sovmorgon. Vaknade vid 9.30 och strax därefter begav sig Leo med pappa till "vårt" nyöppnade lekland.


När de var utanför dörren var det dags för mig att dansa på borden och jag satte på mig träningskläderna och begav mig ut i spåret. En bit från hemmet sprang jag (bokstavligt talat ;) ) på en av mina mamma-vänner som var ute och strosade med sin man och dotter.


De berömde mig för att jag var ute och vad gör jag? Förminskar prestationen genom att säga en massa "äsch" osv. Mycket sådana yttrande från min sida kan grunda sig i att jag gärna jämför mig med andra och att jag i det här fallet resonerar ungefär som "äsch, men jag kan inte springa en hel mil så då är jag ju inte så duktig".


Men vi måste alla börja någonstans och jag hinner aldrig komma igång så mycket då mina knän krånglar väldigt mycket. Men varför kan jag bara inte erkänna för mig själv att nog fan är jag duktig som ger mig ut. Oavsett vilka nivåer man nått och hur långt jag kommit med min träning!


Jag blev faktiskt ganska förbannad på mig själv senare när jag tänkte efter!

Peak

Nu laddas det för fulla muggar.


Jag har ju spenderat en del tid i gymmet de senaste veckorna för att försöka komma igång på allvar. Jag har även lagt upp en plan för tiden innan vi åker till Kanarieöarna. Enligt denna plan har jag en "träningspeak" kommande vecka, vilket innebär att jag ska träna ännu mer.


Planen ser ut som följer:

Måndag: ca 5.30-7.00 kondition
16.30-17.30 Body Pump


Tisdag: Powerwalk


Onsdag: 5.30-7.00 kondition + styrketräning
16.30 - 17.00 spinning + ev löpning (om knäna håller)


Torsdag: Vila


Fredag: 5.30 - 7.00 kondition + styrka
16.15-17 kondition


Detta är som sagt en peak under enbart denna veckan. Jag tror att åtminstone jag kan behöva utmana mig själv mer och jag har med vilje planerat in denna tuffare vecka två veckor innan vi åker så att jag nästa vecka kan ta det aningens lugnare igen och återhämta mig lite.


Under veckan som vi är borta har jag också en ambition om att vara aktiv. Om det går att bada i poolen vill jag simma längder och på de oändliga stränderna planerar jag att gå och jogga för att bara få tid till mig själv. Jag kommer fortfarande att han plenty off time att sova, läsa och vila =)

Kontroll

Imorse var det dags för mig och Leo att ta sig till BVC för 2,5 år kontrollen. Jag var lite nervös för om hur han skulle reagera på Marianne, sköterskan, då han är så ofantligt rädd för läkare och hur det skulle gå att mäta och väga honom.


Men jag berättade för honom att vi skulle träffa Marianne och göra en massa roligt. "Var är Majann?" frågade han så hela vägen till BVC. Väl på plats var han superduktig. Vi fick mäta honom (98cm) och väga honom (15,2 kg) utan några som helst protester. Sen satte vi oss ner och han skulle svara på frågor och visa på att han kunde ord som hund, ko, docka, sked, tallrik osv. Hon kollade även om han kunde olika prepositioner. Behöver jag säga att han fick största godkända stämpeln i rompan?


Tyvärr glömde jag bort att berätta att han kan räkna till femton, läsa "staden", snart skriva "traktor" osv. Men man kanske inte ska bli ännu mer odräglig ;)?

Efter regn...

Den sista tiden har varit extremt tuff på jobbet. Vi har släpat efter något kopiöst och jag har jobbat för två nästan nonstop. Flexkontot har rusat upp och nu sprängt 30h's gränsen, mycket av fikastunderna har prioriterats bort och luncher hållts korta.


Förutom detta försöker jag nu ta tag i träningen igen då jag i skrivande stund äntligen är frisk. Men så mycket tid för det finns det egentligen inte, vilket gör att jag går upp vid 4.30-5.00 för att träna innan jobbet.


Men nu ser jag ljuset i tunneln. Arbetsbelastningen på jobbet är ju något som bara måste lägga sig allteftersom och nu har vi dessutom en resa inbokad. Nedräkningen är påbörjad! Måndagen den 30/1 åker jag och Fredrik (ja, lilleman får faktiskt stanna hemma hos farmor och farfar) till Fuertoventura, Kanarieöarna.



Översvämning

Ok, vi byter ämne...


Igår när jag skulle lämna Leo på dagis sa han själv flera gånger på väg till dagis "jag behöver vara där", men väl på plats blev han lite blyg och mammig och sa att han ville vänta lite. Han ville alltså ha lite mer tid med mig innan jag gick.


Ok, vi satte oss borta vid fönstret för att titta på bilar och bussar. Jag nämnde någon om att jag snart behövde gå varpå han upprepade att han ville vänta lite. Jag och Fredrik har börjat ge honom tid på morgonen istället för att knuffa in honom genom dörren och springa iväg (vi har aldrig gjort det så brutalt heller förvisso, men ni fattar) och lämningarna går numera skitbra iom det.


Därför höll jag mig lugn lite till. Vad tusan gör några minuter till om hundra år. Ganska snart reste han sig ur mitt knä och sa "nu kan du gå". Min duktiga lilla kille! Och så pussades och kramades vi. När jag började gå mot hallen vinkade jag och sa "hej då gubben! Ha nu så roligt" varpå han svarar "Hej då guu..bb... gumman! Ha så roligt"


Hjärtat svämmar över vid sådana tillfällen!


Mörkt

Just nu känns det mörkt. Mycket är bra i mitt liv, det är inte det utan på det stora hela. Världen känns som full av idioter!


Folk mördas till höger och vänster, barn misshandlas och våldtas, något jävla pucko till mamma ammar sitt barn medans hon kör bil, en annan ställer upp sin treåring brevid en tiger som så klart hugger tag i ungen som därmed får hjärnskador osv osv.


Har folk inga hjärnceller kvar? Är det ingen som tänker efter längre?


Jag tycker det är riktigt jäkla skrämmande och blir heligt förbannad. Tyvärr kan man väl inte göra så mycket åt saken dock. Nackskott är väl uteslutet?!

RSS 2.0