Bemötande av trots
Idag skulle jag och Fredrik till dagis för utvecklingssamtal på dagis. Jag kom dit i ganska god tid och då det var så pass milt och skönt ute valde jag att stå kvar ute och vänta in Fredrik och därmed få ett par extra andetag frisk luft.
Under tiden var det en pappa som hade hämtat sitt barn och nu befann sig vid bilen. Jag kände igen mig i situationen med barnet som var väldigt ledsen och grät och skrek. Antagligen övertrött. Hur hanterade då pappan denna situation? Han började spänna fast barnet i sin stol samtidigt som han höll på att dividera med henne/honom.
Efter en liten stund hör jag hur barnet skriker "du är DUM!" varpå pappan fräser "DU är DUM!" och smäller igen dörren. Eeeehh, moget bemötande... verkligen!
Ok, jag är inte perfekt på något vis. Men att hålla på att dividera med ett barn i den åldern som dessutom är övertrött känns meningslöst. Att sen skrika "DU är DUM!" vet jag inte heller vart det ska leda. Varför inte bara ignorera det beteendet? Pappan var säkerligen trött efter en lång arbetsdag och kanske inte heller haft en bra dag på jobbet, men så är det ju för oss alla.
Jag själv brukar försöka låta Leo få utlopp för sina utbrott samtidigt som jag i ganska stor utsträckning ignorerar honom så länge han håller på så. Han kan komma tillbaks när han lugnat ner sig igen. Iaf är det så med Leo att man inte kan diskutera eller förklara något för honom när han är så.
Hur hanterar ni era barns besvikelser, utbrott och andra konflikter?
Under tiden var det en pappa som hade hämtat sitt barn och nu befann sig vid bilen. Jag kände igen mig i situationen med barnet som var väldigt ledsen och grät och skrek. Antagligen övertrött. Hur hanterade då pappan denna situation? Han började spänna fast barnet i sin stol samtidigt som han höll på att dividera med henne/honom.
Efter en liten stund hör jag hur barnet skriker "du är DUM!" varpå pappan fräser "DU är DUM!" och smäller igen dörren. Eeeehh, moget bemötande... verkligen!
Ok, jag är inte perfekt på något vis. Men att hålla på att dividera med ett barn i den åldern som dessutom är övertrött känns meningslöst. Att sen skrika "DU är DUM!" vet jag inte heller vart det ska leda. Varför inte bara ignorera det beteendet? Pappan var säkerligen trött efter en lång arbetsdag och kanske inte heller haft en bra dag på jobbet, men så är det ju för oss alla.
Jag själv brukar försöka låta Leo få utlopp för sina utbrott samtidigt som jag i ganska stor utsträckning ignorerar honom så länge han håller på så. Han kan komma tillbaks när han lugnat ner sig igen. Iaf är det så med Leo att man inte kan diskutera eller förklara något för honom när han är så.
Hur hanterar ni era barns besvikelser, utbrott och andra konflikter?
Kommentarer
Trackback
