Framsteg
Idag blev jag mycket stolt över min lilla pojk. När jag kommer till dagis för att hämta satt vi en liten stund i sandlådan då han ville fylla en stor bytta med sand med hjälp av skedar av olika storlekar. Jag förstod vartåt detta barkade då vi hade en liknande incident förra veckan som slutade med att jag fick bära honom skrikandes därifrån då han ville stanna och gräva, fylla och röra i sanden.
Efter en liten stund sa jag att jag skulle gå och hämta snutten och nappen. Då ville han följa med. "Bra, då kan du hjälpa mig plocka undan de här skedarna och byttorna". Nej, det ville han ju inte alls. Han klamrade sig fast vid skedarna och sa att han ville ha dem. Jag bekräftade honom och hans känslor, men förklarade att skedarna bor på dagis. Och att han på det här sättet vet att de nu finns kvar att leka med imorgon.
Tror inte det tog mycket mer än två minuter innan vi kom till punkten då jag frågade om jag skulle lägga ner skedarna i lådan och han själv sa "Nej, Leo gör det!" och sen gjorde han det. Han sken som en liten sol när jag berömde honom.
Efter en liten stund sa jag att jag skulle gå och hämta snutten och nappen. Då ville han följa med. "Bra, då kan du hjälpa mig plocka undan de här skedarna och byttorna". Nej, det ville han ju inte alls. Han klamrade sig fast vid skedarna och sa att han ville ha dem. Jag bekräftade honom och hans känslor, men förklarade att skedarna bor på dagis. Och att han på det här sättet vet att de nu finns kvar att leka med imorgon.
Tror inte det tog mycket mer än två minuter innan vi kom till punkten då jag frågade om jag skulle lägga ner skedarna i lådan och han själv sa "Nej, Leo gör det!" och sen gjorde han det. Han sken som en liten sol när jag berömde honom.
Kommentarer
Trackback
