vagenmotdromtillvaron

I torsdags var det ju så dags att bege sig iväg på konferens. Kvällen innan kände jag mig ganska mör då Leos förkylning hade börjat slå klorna i mig. Därför tänkte jag lägga mig ganska tidigt och även ta sovmorgon så att jag skulle vara fräsh inför kvällen i Falkenberg.


Men sådana planer brukar sällan gå i lås. Istället vaknade Leo när jag precis lagt mig. Han var först lite ledsen och ynklig, men när jag gick in till honom eskalerade det bara. När så Fredrik tog över eskalerade det ytterligare och han blev helt och hållet skogstokig. Han lugnade förvisso ner sig efter en stund, men efter det hade jag svårt att somna. Lite senare vaknade jag och låg vaken länge mitt i natten.


Väl på jobbet jobbade vi först någon timme för att vid halv elva sätta oss på bussen. Framme på hotellet imponerade entrén. Lunchen var sådär och väldigt många fick sedan rum med havsutsikt, men inte jag =(. När vi hade ätit följde vi schemat i några timmar. Därefter hade vi två timmar på oss att vila, träna och/eller göra oss iordning.


Då jag inte alls är van vid att dricka längre började jag bli lite lullig redan efter en del cider och välkomstdrinken. Under middagen kom det in mera vin så ni kan ju tänka er att jag blev ganska påverkad. Men trevligt var det. Jag satt väldigt bra och mellan rätterna var det en "trubadur" som faktiskt var väldigt underhållande. När middagen var färdig började musiken spela och jag dansade nästintill nonstop i ett par timmar. Så nu har jag blåsor på tårna och knappt någon röst kvar, men roligt var det.