Allt..
var dock inte frid och fröjd idag. En av mina goa kollegor har en fruktansvärd otur. Hon trillade väldigt illa i våras och krossade då sin handled och har än idag ganska ont. Det har framkommit efter den olyckan att hon är väldigt benskör.
Idag när vi var färdiga med hästarna skulle vi gå en liten tipsrunda.
Jag tänker på henne och håller tummarna för att det inte ska vara lika illa den här gången!
Detta ger än en tankeställning. Träning är så viktig ur många aspekter och hittar man ingen annan motivator så borde väl benskörhet vara en ganska stor sådan?! Ingen vill ju riskera att gå sönder så fort man råkar ramla.
Idag när vi var färdiga med hästarna skulle vi gå en liten tipsrunda.
Hon var ivrig och mot slutet av rundan hoppade hon över ett dike för att läsa en av de sista frågorna. När hon så skulle tillbaks över diket lyckades hon på något sätt tappa balansen och innan vi andra hunnit reagera så har hon trillat och slagit i axeln på andra sidan (alltså inte samma sida där hennes krossade handled är). Först trodde jag nog att hon mest blev rädd över vad som kunde ha hänt, men sen började vi alla inse att hon igen hade gjort sig mycket mycket illa. Hon var sen rejält tagen och hade fruktansvärt ont. När vi väl satt på spårvagnen på väg tillbaks började hon själv inse att hon behövde till sjukhuset... igen.
Jag tänker på henne och håller tummarna för att det inte ska vara lika illa den här gången!
Detta ger än en tankeställning. Träning är så viktig ur många aspekter och hittar man ingen annan motivator så borde väl benskörhet vara en ganska stor sådan?! Ingen vill ju riskera att gå sönder så fort man råkar ramla.
Kommentarer
Trackback
