Oron över Leo
Jag har ofta tyckt att det varit väldigt jobbigt att ha blivit småbarnsförälder. Jag är så trött jämt och jag saknar min egentid. Jag saknar att kunna ligga och dra mig i sängen så länge jag vill på helgerna. Jag saknar att kunna ligga i soffan och slökolla tv. Jag saknar att kunna sitta med datorn när jag vill. Jag saknar mycket av den fritid jag hade innan Leo helt enkelt.
Det finns dock något som oroar mig mer. Så småningom kommer han att växa upp precis som alla andra och jag kommer succesivt få mer och mer av min fritid tillbaks. Men då finns alltid risken att han blir mobbad eller mobbare, hamnar i slagsmål, hamnar i fel umgänge, super sig alldeles redlös, testar knark etc.
I perioder funderar jag en hel del kring detta och hur man ska lyckas guide'a Leo genom alla dessa fällor. Ju mer jag säger till honom att han inte får göra si eller så och inte umgås med den eller den, ju mer kommer han ju vela att göra just det. Jag hoppas så att vi kommer kunna ha en öppen relation där han känner att han kan prata med mig/oss om saker och att vi på så sätt kan motverka allt dumt. Likväl hoppas och vill jag inbilla mig att de barn med en trygg och "normal" uppväxt automatiskt vet vad som är rätt och fel och därmed undviker felaktigt umgänge, knark osv. Det ska man nog inte räkna med dock... finns alltid undantag.
Jaja, jag vet att detta inte är något som behöver hålla mig vaken på nätterna än, sisådär fjorton år i förväg ;). Men det skadar kanske inte att fundera lite på hur man vill tackla vissa kommande problem.
Det finns dock något som oroar mig mer. Så småningom kommer han att växa upp precis som alla andra och jag kommer succesivt få mer och mer av min fritid tillbaks. Men då finns alltid risken att han blir mobbad eller mobbare, hamnar i slagsmål, hamnar i fel umgänge, super sig alldeles redlös, testar knark etc.
I perioder funderar jag en hel del kring detta och hur man ska lyckas guide'a Leo genom alla dessa fällor. Ju mer jag säger till honom att han inte får göra si eller så och inte umgås med den eller den, ju mer kommer han ju vela att göra just det. Jag hoppas så att vi kommer kunna ha en öppen relation där han känner att han kan prata med mig/oss om saker och att vi på så sätt kan motverka allt dumt. Likväl hoppas och vill jag inbilla mig att de barn med en trygg och "normal" uppväxt automatiskt vet vad som är rätt och fel och därmed undviker felaktigt umgänge, knark osv. Det ska man nog inte räkna med dock... finns alltid undantag.
Jaja, jag vet att detta inte är något som behöver hålla mig vaken på nätterna än, sisådär fjorton år i förväg ;). Men det skadar kanske inte att fundera lite på hur man vill tackla vissa kommande problem.
Kommentarer
Trackback
