vagenmotdromtillvaron

Idag var det lussefirande på dagis. Jag kände mig mer och mer tveksam när jag väl satt där. Barnen är för sjuttsingen bara två och ett halvt och så ska vi tvinga på dem läskiga lucior, sång och uppträdanden. Stressade föräldrar sprang omkring med olika tomtedressar i högsta hugg som skulle sättas på barnen, barnen grät och en viss rutin skulle följas.


Leo verkade vara ok under tiden de gömde sig för oss föräldrar. Sen kröp han med tillsammans med alla andra barn då de skulle göras entré. När han väl fick syn på oss blev han jätteglad och kastade sig i min famn och på två sekunder kände han hur trött han var så han konstaterade direkt "nu går vi hem". Vi fick börja muta honom med fikat som vi hade tagit med oss. Han förstod inte alls varför vi var tvugna att stanna kvar där och jag började starkt ifrågasätta vad vi håller på med.


Varför ska vi tvinga på barnen alla dessa rutiner?? Det är en sak att vi kan tycka det är mysigt, men kanske inte för de allra minsta barnen. Just nu känner jag mig tom tveksam till tomten. Vad tusan ska han komma och skrämmas för?? För att vi vuxna bestämt att han kommer till alla barn?


Hmmm... just nu tycker jag inte att vi är kloka i huvudet!