Om världens undergång

Ärligt talat.... Jag blir ibland rejält rädd och undrar vad det är för värld jag satt barn till världen till (blev en mycket märklig mening, men det får duga för idag). Elvaåringar som blir överfallna och hängda, sjuka gubbar som låser in barn i källare i mååånga år, fädrar som skjuter ihjäl hela sin familj, utstötta som springer runt och skjuter ner andra studenter, jordbävningar, tsunamis, vulkaner osv osv.

Det tar ju aldrig slut! Känns tvärtom som att det bara blir värre och värre. Om inte jorden går under snart genom olika naturkatastrofer så kommer vi ha ihjäl varandra på egen hand.

På så sätt kan jag ångra Leo =(. Nu när han väl finns kan det också hända honom så mycket och det är jobbigt att tänka på det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0