vagenmotdromtillvaron

Ofta funderar jag mycket över hur andra människor är "funtade". Tyvärr upplever jag det som väldigt vanligt att folk är oerhört egocentriska. De kan fråga hur det är med dig, men man får snabbt känslan av att de gör detta enbart för att snabbt komma in på sig själva igen. Om jag berättar något om mig själv kan jag märka att personen jag pratar med blir lätt frånvarande, frånger sig ett kort "mm" och sen börjar "Ja, jag gjorde....".

En del av dessa människor är sådana som man möter då och då och därmed kan bortse ifrån. Men andra gånger, och inte så sällan är det tex. en kollega. En kollega däremot är inte lika lätt att smita ifrån, men jag blir så förbannat trött på dem att jag "tune out" och kan svara ganska kort. Jag orkar helt enkelt inte stå där lägga massor av energi i deras monolog. Är han/hon inte intresserade av en dialog där man både ger och tar kan det för tusan kvitta. Dock reagerar dem då en del av gångerna på mina korta hummande och undrar hur det är. Tydligen "föder" jag då inte dess ego tillräckligt. Mesig som jag är kan jag inte gärna med att säga sanningen utan svänger mig med något som tex "Bra, jag är bara trött" och möts då av "Ja, jag sov bara...." Och så var vi tillbaks på ruta ett igen.