Osynlig?
Ibland känner jag mig verkligen osynlig. Det kan vara både i verkliga livet och på nätet. Jag hatar verkligen den känslan. Idag var jag tex ute en stund med Leo och sprang på en av grannarna, som jag lagt märke till ett bra tag nu. Jag har försökt få ögonkontakt och hälsa, men kan inte minnas att jag lyckats. Idag frågade han plötsligt lite käckt "Är ni nyinflyttade i området, eller?". Hade god lust att svara "nej, din självupptagna fjant!! Vi har bott här i fyra och ett halvt år, men du hälsar ju aldrig din jävel!" Det fick bli en betydligt mildare variant där jag åtminstonne klargjorde att vi bott här i fyra och ett halvt år och att det är såå svårt att ha koll på alla grannar. Man undrar vad det var som fick honom att se mig just idag?
Även mitt skrivna ord blir ignorerat emellanåt. Jag figurerar, som de allra flesta numera, en del på nätet i olika forum och på facebook. Jag kanske är känslig, men retar mig ofta på dem gånger då jag skriver ett inlägg i en tråd och hela tråden bara dör. Från att det varit full action där inne så blir det kallare än kallast när jag skrivit vad jag har säga.
En annan sak som tärt på mig en del är ett specifikt tillfälle. Jag fick häromveckan ganska omskakande nyheter där jag fick veta att en kille jag lärde känna under min sista tid i USA, varit med om en bilolycka och brutit nacken. Jag kom hela hans familj väldigt nära och trots att det gått nästan tio år sedan jag träffade dem senast tänker jag ofta på hela familjen och har haft sporadisk kontakt med pappan i familjen. Jag känner så otroligt mycket för dem och kände att jag behövde ventilera mina känslor så jag skrev i ett forum där jag figurerat mycket och länge. Fick jag någon respons? Inte ett jävla ord!! Vet inte hur jag ska uttrycka mina känslro över detta, men med ord som tomhet, besvikelse och ledsen kommer jag väl en bit på vägen.
Även mitt skrivna ord blir ignorerat emellanåt. Jag figurerar, som de allra flesta numera, en del på nätet i olika forum och på facebook. Jag kanske är känslig, men retar mig ofta på dem gånger då jag skriver ett inlägg i en tråd och hela tråden bara dör. Från att det varit full action där inne så blir det kallare än kallast när jag skrivit vad jag har säga.
En annan sak som tärt på mig en del är ett specifikt tillfälle. Jag fick häromveckan ganska omskakande nyheter där jag fick veta att en kille jag lärde känna under min sista tid i USA, varit med om en bilolycka och brutit nacken. Jag kom hela hans familj väldigt nära och trots att det gått nästan tio år sedan jag träffade dem senast tänker jag ofta på hela familjen och har haft sporadisk kontakt med pappan i familjen. Jag känner så otroligt mycket för dem och kände att jag behövde ventilera mina känslor så jag skrev i ett forum där jag figurerat mycket och länge. Fick jag någon respons? Inte ett jävla ord!! Vet inte hur jag ska uttrycka mina känslro över detta, men med ord som tomhet, besvikelse och ledsen kommer jag väl en bit på vägen.
Kommentarer
Trackback
