vagenmotdromtillvaron

Något av det jobbigaste i min vardag just nu är faktiskt Leos mammighet. Han blir helt skogstokig så fort jag tänker tanken på att ägna mig åt något annat än honom. Ställer jag mig vid spisen för att laga mat tex går han mellan mig och spisen och försöker knuffa bort mig medans han skriker och gråter. Skitlätt att ignorera honom då *suck*. Jag försöker att ge honom minimalt med uppmärksamhet när han håller på så, men det är inte lätt. Jag önskar bara han kunde tagga ner lite. Och när ska han inse att pappa duger? Pappa kan vara jätterolig mellan varven och det fungerar helt ok när jag inte är i närheten, men annars får han knappt några kramar eller närhet från Leo alls. Detta gör att jag kan känna mig ganska ensam.