vagenmotdromtillvaron

När jag kom till dagis i eftermiddags för att hämta Leo blev jag direkt vid dörren varnad att han hade ett litet rött märke högt upp på kinden. De hade ingen aning om vad som hade hänt och hade inte sett något. "Äsch, ett litet rött märke är väl inte hela världen" tänkte jag. Hans naglar växer ju som ogräs, vilket gör att han kan åsamka sig ett par rivmärken här och där ibland. Kanske var det det som hade hänt nu.

Men när jag väl kommer in till honom så var det inte alls så litet som jag hade väntat mig. Det var tydligt att översta hudlagret var helt borta och det blödde lite och var lite glansigt. Det var inte så himla stort, men det var ändå värre än jag förväntade mig då jag trodde det rörde sig om en rispa. F blev riktigt illa berörd när han kom hem och såg det. Han blev ganska irriterad/arg på dagispersonalen och tycker det är dåligt att de inte märkt något. Jag själv känner mig kluven... En del av mig känner så klart precis som F. Det rör sig ju om min lilla plutt! En annan del av mig ser det ur deras synvinkel. De har sjutton ungar att ta hand om, är det verkligen rimligt att begära att de ska se vad vartenda en av dem sysslar med varje sekund?

Jaja, han lever och mår bra ändå. Efter dagis bäddade jag ner honom i vagnen och drog ut på promenad då det var så himla vackert väder och jag ansåg att vi båda behövde mer frisk luft. Plan b i kamera väg är alltid med i form av mobilen, vilket är tur det, men kvaliteten blir ju inte riktigt detsamma. Hoppas ni har överseende med det.

Och så en bild på den skadade lilla hjälten. Såret syns, men det motsvarar inte hur det verkligen ser ut.