Märkliga människor
finns det ganska gott om. Jag hör ju absolut inte till den skaran, guud nej ;)! Jag har i skrivande stund ännu ett exempel. På gymmet har jag sett och lagt märke till en stammis, som verkar oerhört målmedveten. Hon jobbar på att gå ner i vikt och är verkligen energisk och duktig och rusar mellan alla olika maskiner och hantlar. Dock fick jag ett lite stelt intryck av henne till en början då jag försökte skoja lite och le vid ett tillfälle då vi slogs om samma maskin. Det fick jag ingenting för. Hon muttrade mest till och jag fick inte mer respons än så. Jaja, jag är ändå inte där för att umgås så det är ju inte hela världen.
Någon vecka senare låg jag och körde bröst med mina hantlar när jag helt plötsligt hörde någon som sa "vad duktig du är!" När jag tittade upp visade det sig vara ovannämnda kvinna. Plötsligt stod vi där och pratade en stund och hon var väldigt rar.
Men efter det.... visst, vi hälsar.... oftast. Men nu ser hon ganska bister ut igen och den där pratstunden verkar väldigt avlägsen. Ärligt talat, jag bryr mig inte särskilt mycket. Jag är som sagt där för att träna i första hand, men jag tycker det är lite märkligt. Men vem vet, det kanske beror på mig utan att jag fattar det?
Kommentarer
Trackback
