Krossat hjärta
Leo går på ett underbart dagis på många sätt och vis. Det är nära, vilket innebär ca sex minuters promenad. Denna fördel är väl mest till just min egna fördel iofs ;). Vidare har han pedagoger som verkligen är goa med ungarna. De förtrycker inte barnen, de talar till dem som de egna individer de är och de strävar efter att vara ute med barnen så mycket det bara går. Det känns så skönt att lämna honom på ett sådant ställe som verkligen strävar efter det som är det bästa för barnen!
Dock är min lille son en liten "våga-vägra-vantar-kille" vilket blir ett stort problem nu när det är minusgrader och snö ute. Jag samt pedagogerna gör vårt bästa för att truga med vantar, men än så länge ingen framgång. Resultatet blir enbart att Leo gråter antingen för att han fått på sig vantar och försöker få av dem eller pga att han är utan vantar och därmed iskall och håller på att frysa händerna av sig =(. Ganska omgående då jag kom till dagis med honom imorse började han gråta. Troligtvis började han redan frysa om ena handen (jag hade faktiskt lyckats få på honom EN vante som satt på hela vägen till dagis). Självklart kan han väl även bli lite ledsen pga att han vet att jag snart kommer gå därifrån utan honom, men där var en skillnad idag. Jag är helt övertygad om att han inte hade blivit lika ledsen om han hade fått vara inne.
Jag vet ärligt talat inte vad man ska göra åt detta. Mitt hjärta vill bara låta honom vara inne så att han inte fryser. Samtidigt kan han ju inte bara sitta inne hela vintern för att han vägrar vantar! Jag har alltid varit en stark förespråkare för att mina barn ska minsann inte bara sitta inne och se på tv och spela datorspel. Vi ska vara ute och leka och jag ska göra det till en vana för dem. Men nu då????
Det skar i hjärtat att lämna honom där ute kall och ledsen ='(!
Kommentarer
Trackback
