vagenmotdromtillvaron

Med två kronor lyckades jag iaf vinna lite tid och försökte sen växla pengar vid inskrivningen, vilket tyvärr inte gick. Så jag gick ner igen och ringde det nummer som står på själva maskinen och förklarade läget. Killen som svarade var vänlig och tillmötesgående och tog mitt registreringsnummer och därmed ok'ade min parkering. Böter är ju det sista man behöver i såna här lägen.

Innan jag hinner därifrån slirar en annan bil in på pakeringen. Killen som körde denna bil och var en typiskt "tuff" kille var ganska snabbt framme vid samma automat och började stoppa i mynt. Självklart började jag då förklara problematiken för honom, vilket gjorde honom skitirriterad.... inte på mig utan maskinen så klart. Men harranger som "Men vad faaan! Den jävla maskinen. Gammal är den också. Tar ju inte kort heller" satte igång.

Den stackaren hade nog dessutom åkt på en ganska tuff förkylning då han sa "Jaha, och vad fan ska man göra då när man inte ens kan betala? Åka hem igen och ställa bilen och ringa efter ambulans?!" ;)

Jag förklarade för honom hur jag själv hade löst det så så vitt jag vet slapp han åka ambulans.

Vad som nästan var jobbigast med läkarbesöket idag var att sitta bort en massa tid så att jag inte fick träffa Leo alls idag =(. Igår träffade jag dessutom min goa vän, Linda, vilket jag iofs inte ångrar då vi verkligen behövde den tiden. Men resultatet är att jag nu inte sett Leo sen lunchtid igår och det känns lite jobbigt faktiskt. Men men så är det ibland och jag får ju träffa honom imorgon och då ska vi kraaaamas!

Nu tänkte jag passa på att kompensera för mina glesa blogginlägg genom bildkavalkad!

Helgen tror jag annars kommer bli bra. Imorgon ska lilleman lämnas bort en liten stund hos sin morbror och "moster". De ska få öva en första gång inför att de tar hand om honom en hel helg i maj. Vad vi ska hitta på under tiden har jag ingen aning om, men kan vara skönt att bara få en liten brake.

På söndag är det äntligen dags för mig att ge mig ut på lite egna äventyr. Då ska jag nämligen träffa min goa vän Linda som jag inte sett på typ 1,5 månad. Vi tänkte träffas under eftermiddagen, ta en promenad och sen äta lite gott. Det spelar inte så stor roll vad vi gör egentligen, bara vi får träffas och praaaata! Jag behöver prata av mig =)

Nu sitter man så här med en liten kille som behövs VABB'a för en del. Efter vår magsjuka har han nu haft diarrér idag och fick därmed plockas hem tidigare än beräknat. Men inte f*n vill jag VABB'a! Jag var så glad över att äntligen få komma till jobbet idag och *vips* så hade 9h gått. Jag hade lätt kunnat stanna några timmar till.

Faktum är att det där med att VABB'a nog inte var/är så mysigt som jag hade trott. Det i kombination med att jag äntligen befinner mig på en arbetsplats där jag trivs!

I lördags hade vi fullt upp under dagen då mina föräldrar samt bror med fruga skulle komma hit under eftermiddagen. Vi pratade under veckan innan om hur vi skulle göra med plats då vårt matbord var så litet och vi har länge retat oss på våra matstolar som inte var av samma sort. Så vi drog till Ikea och köpte ett nytt matbord och fyra nya stolar. Det blev hur bra som helst faktiskt! Lördagskvällen avlöpte bra och Leo visade upp sig för morbror, "moster" och mormor och morfar.

Söndagen ägnades åt veckohandling och pyssel i största allmänhet. På kvällen var jag jättetrött och med tanke på att jag går upp så tidigt på vardagarna gick jag och la mig relativt tidigt. Runt 23 vaknade jag till av att jag var varm, nästan svettig och efter ett par sekunders förvirring insåg jag att jag inte mådde bra. Verkligen inte bra. 23.25 gick det inte längre utan fick springa in och spy. La mig igen och hoppades att det kanske berodde på något jag ätit, men efter att en halvtimme senare ha fått göra om samma sak insåg jag att det nog var ganska kört. Detta blev alltså magsjuka nr TVÅ för i år! Helt otroligt! Dock var det den här gången mycket lindrigare än sist och det verkar faktiskt som att Leo så gott som klarat sig, vilket känns otroligt skönt. Helt opåverkad har han dock inte varit då han inte haft någon aptit alls. Men idag har han varit på gott humör och ätit nästan en halv vällingflaska, en macka, ett par kex, sju köttbullar, tre bananer, 1,5 pannkaka och nästan en hel vällingflaska.

Igår sov han nästan drya två timmar så här ;):

Man ska då springa runt på alla våningsplan, plocka fram kallelser till huvudförhandlingar i tingsrätt och hovrätt, sortera kallelserna och sen leta upp alla akterna. Vi pratar mååånga akter och det är inte en självklarhet att hitta akterna som kan ligga i aktrummet där de oftast ska ligga. Men de kan också ligga inne hos åklagaren som har hand om det ärendet eller på ett helt annat våningsplan. Ja, man får verkligen tänka efter och agera detektiv.

Alla akter som hittas ska läggas in på ett visst rum, och sorteras, så att de nästa vecka kan gå igenom alltihop och planera vilka åklagare som ska ha vilka ärenden.

Det är alltid akter som saknas, vilket är varför nog ingen tycker om den här uppgiften. Så när jag steg innanför dörrarna kl. 7 imorse kavlade jag upp ärmarna och beredde mig på katastrof. Jag var glad om jag skulle hitta ca tio akter. Men med facit i hand tror jag faktiskt att jag har gjort ett bra jobb. Fyra stycken huvudförhandlingar var inställda och därmed inte lika viktiga att jag hittar. Ett ärende var överflyttat till annan ort och ytterligare fyra akter ligger kvar hos åklagarna. Det är för närvarande bara EN akt som jag inte vet var den är.  Så jag kommer krypa till sängs riktigt nöjd med mig själv ikväll =)

Idag tog jag istället bilen till jobbet då jag fick nog. Men ändå var jag och Leo tvugna att ta bussen hem efter dagis. Och nog fan fick vi stå och frysa i minst tjugo minuter då ingen buss behagade dyka upp *suck*

*Phu* Here we go!

Därför hann jag kolla igenom aftonbladet idag. Där hittade jag en artikel som tog upp gruvarbetarna i Kina. Tydligen har det nu kommit ut en bok där man får följa deras tid där nere. Deras första tid var riktigt tuff då de hade minimalt med proviant och därmed började prata om att de skulle äta av varann. Den första som kollapsade var också den som skulle bli uppäten först. Sådana tankar och händelser är ju verkligen fruktansvärda och något som man själv aldrig kan tänka sig in i.

Vad som däremot fick mig att hajja till var, att så fort provianten var löst då man kunde fira ner mat till dem, var det istället "porr" och droger som stod högst på listan. Är det verkligen sånt som är viktigast nästefter mat? Finns det verkligen inte annat som väger tyngre här i livet? Herregud... jag finner inte ens orden.

I födelsedagspresent av mannen fick jag en handdammsugare som jag senare fick välja ut själv. Jag är sååå glad över den! Jag har verkligen saknat att kunna dra fram något mindre och bara svepa upp lite smulor eller liknande.

Förutom att skryta om min handdammsugare slog det mig igår att jag nog inte visat en av de böcker jag fick i julklapp. Jag är väldigt sugen på att skaffa katt, men känner att jag vill att det ska vara ett väl genomtänkt beslut och då vi i vårt område inte får ha utekatter ville jag läsa på och försöka försäkra mig om att katten inte bli olycklig av att vara inomhus. Därför fick jag denna underbara bok, som tar upp skillnader mellan olika raser samt vad man kan göra för sin katt så att den ska trivas.

Underbara bilder i den också!

Typiskt... jag har tagit lite nya bilder bla. på min nya fina dammsugare, men tyvärr är jag alldeles för trött för att hålla på och ladda upp dem nu så ni får ge er till tåls till imorgon.

G'natt på er!

Vi har "bara" en bilbarnstol, vilket just nu ses som ett problem. Detta gör att min kära man inte "kan" (han kan ju egentligen gå bort med honom och barnvagnen, men förstår att han inte vill det när han/man känner sig stressad och ska till jobbet) lämna Leo och jag sen tar bilen och hämtar på eftermiddagen. Så därför kom vi fram till att den som ska lämna Leo hos farmor och farfar är ju också den som måste lämna på dagis på morgonen.

Denna lott faller den här gången på mig, vilket känns bra då jag får se och träffa Leo liite mer idag. Dock känns det jobbigt att missa jobbet så pass som jag gör. Jag brukar vara inne vid 7.00- 7.20, men nu lär jag inte vara där förrän kanske kvart över åtta. Vidare går jag som tidigast 15.40, men tänkte idag försöka komma iväg 15.00 för att förhoppningsvis komma före de värsta köerna.

Jaja, tiden ska jag väl hinna ta igen egentligen och jag har sagt precis som det är på jobbet, vilket dem helt har ok'at. Så vitt jag vet är det inte heller någon som sitter och klockar mig på något sett, men jag är ändå själv mån om att jobba mina 40h/v. Får jag väl ta det ansvaret är det ju inte något jag vill missbruka.

Men så snart som möjligt ska det inhandlas en begagnad bilbarnstol så att även jag har en i min bil!! Det kommer säkerligen förenkla tillvaron en del.

Han var gnällig och på vippen till gråt för minsta lilla och jag tänkte att då får han väl sitta i mitt knä idag och äta. När han såg maten började han gnälla. När jag försökte ta av honom fleecen började han gnälla och säga "neejneej". Sen sa han "kaakaaa" (ni måste tro att han bara äter kakor här hemma, vilket inte är fallet. Han kan få en liten bit digestive ibland om han ätit bra eller som en belöning i vissa fall. Det är det han syftar på när han säger "kaka"), vilket jag så klart sa nej till. Då gnällde han igen, men tystnade ganska direkt igen och blev sen knäpptyst. Det visade sig att han somnat i mitt knä! Stackars liten skit!

Hoppas för hans egen skull att han sover imorgon!

Det finns dock något som oroar mig mer. Så småningom kommer han att växa upp precis som alla andra och jag kommer succesivt få mer och mer av min fritid tillbaks. Men då finns alltid risken att han blir mobbad eller mobbare, hamnar i slagsmål, hamnar i fel umgänge, super sig alldeles redlös, testar knark etc.

I perioder funderar jag en hel del kring detta och hur man ska lyckas guide'a Leo genom alla dessa fällor. Ju mer jag säger till honom att han inte får göra si eller så och inte umgås med den eller den, ju mer kommer han ju vela att göra just det. Jag hoppas så att vi kommer kunna ha en öppen relation där han känner att han kan prata med mig/oss om saker och att vi på så sätt kan motverka allt dumt. Likväl hoppas och vill jag inbilla mig att de barn med en trygg och "normal" uppväxt automatiskt vet vad som är rätt och fel och därmed undviker felaktigt umgänge, knark osv. Det ska man nog inte räkna med dock... finns alltid undantag.

Jaja, jag vet att detta inte är något som behöver hålla mig vaken på nätterna än, sisådär fjorton år i förväg ;). Men det skadar kanske inte att fundera lite på hur man vill tackla vissa kommande problem.

Vi fick en blöt början då en hel del av kisset tydligen kommit utanför blöjan. Jaja, han var iaf vid gott humör och läggningen vid lunch gick ungefär enligt planerna. Dock hann han "bara" sova en dryg timme innan vi var tvugna att väcka honom för att hinna till frisören. Tar sååå emot att behöva väcka honom =(.

Idag var så fjärde gången vi klippte honom, vilket behövdes. Han såg ut som en riktig liten trollunge innan. Det gick hyfsat bra iaf. Bildbevis kommer här:

- Henrik Dorsin, som spelar Ove Sundberg i Solsidan, är tydligen född -77. Detta gör honom till enbart två år äldre än jag. Borde det vara oroväckande eller glädjande?

- Kan jag verkligen har krympt en till två cm?

- Vart tog den här veckan vägen?

- Ska jag ta ut min sovmorgon lördag eller söndag?

- Hur kan så små ord såra så mycket?

Ja, det var väl det på det stora hela. Och för att själv besvara en fråga... Ja, jag kom upp imorse och körde mitt body balance pass =)

NU ska ni iaf få två bilder på nakenfisen från igår.

Här ser ni själva... på bild nr två har Leo sett vad jag har dragit fram och kommer springande. Inte tusan hinns det med att fokusera något då och jag får dessutom bråttom att gömma undan skiten.

Imorgon ska jag försöka ta mig upp senaste 5.30 för att hinna träna innan jobbet. Herregud, önska mig lycka till!!

Vidare kommer vi till det där med mättat fett och huruvida det är farligt eller inte. Det kommer faktiskt fler och fler studier som tyder på att så inte är fallet.

I en studie som kallas Karlshamnsstudien framkom det att det var vanligare med hjärtinfarkt bland de personer som åt en lågfettkost enligt tallriksmodellen och flera dog under observationstiden. I den andra gruppen som åt lite kolhydrater och mer naturligt mättat fett förkom det inga dödsfall eller hjärtinfarkter.

I en annan studie från Uppsala universitet har man under tolv år följt 1752 st. äldre lantbrukare och iakttagit hur deras hjärtkärlsjukdom utvecklats. Då studien startades fick deltagarna besvara frågor där de redogjorde för hur de åt. Under de tolv åren var det 138 st. som drabbades av hjärtkärlsjukdom varav några som tom dog. Det som framkom var att ett intag av frukt, grönsaker, som så starkt är associerat med en lägre risk för hjärtkärlsjukdom, behövde kombineras med ett högt intag av mejerifett för att ha några positiva effekter. Dock visade det inte på en minskad risk då det höga frukt och grönsaksintaget kombinerades med ett lågt intag av mejerifett.

Vidare fann man i en studie gjord på råttor att mättat fett kan reversera alkoholinducerad leverskada!

Ja, nu är det lchf anhängare som hänvisar till dessa studier. Men jag känner att jag kan lita på de resultat som framkommit. Min man känner sig extremt skeptisk till detta och hävdar att det säkert finns minst lika många studier som säger att lchf är dåligt. Jag är inte lika säker på det, men får erkänna att jag inte hunnit/orkat gräva på djupet för att se efter själv. Enligt lchf anhängarna har dock de studier som talar mot lchf inte mycket på fötterna.

Fram till på sjuttiotalet rekommenderade man att diabetiker skulle äta lite kolhydrater och mer fett och protein. Plötsligen skulle man göra ett experiment där diabetikerna istället skulle prova äta tvärtom, vilket om man verkligen tänker efter, är helt befängt. Diabetes är ju en s.k sockersjukdom. Varför i hela friden vill man då äta mer kolhydrater och därmed socker och istället medicinera?? Nu har det tydligen helt glömts bort vad man brukade rekommenderade för diabetiker.

Det är svårt att hitta någon övrig tid då jag kan fota allmänt och skulle jag vilja fota Leo hinner jag knappt innan han är framme och ska grejja med kameran och vägrar ställa sig framför igen. Det slutar bara i tårar.

Men håll ut, jag är medveten om "problemet" och ska försöka bättra mig så snart jag kan!